Årets första

...utomhusfika.
Idag blev det premiär - på BM:s balkong. Jag kokade en termos kaffe och BM hade nybakade rågbullar och hemkokt citrusmarmelad. Smaskens.

Så här blir BM:s balkong i sommar. 

Påminns om "förr" då vi alltid denna tid var i fjällen och åkte skidor. Då man tog en paus på fjället och satt i en snödriva och drack varm choklad. Solen värmde trots minusgrader. Saknar dom åren, men vi blir ju inte yngre. Nu njuter jag av vårsolen på min härliga uteplats och tänker med glädje på förr och på den förhoppningsvis fina vår och sommar som kommer.

Slagsmål....

finns av många slag. Ha där var jag ju t o m rolig. Hör på radion om diverse oroligheter bl a knivskärning på en skola igår. Hemskt.Mitt eget slagsmål just nu är FLUGOR. Horder av frukt- o blom flugor. Dom är ju mycket små ungefär som en . men i stor mängd blir det svart.

Jag har nu skålar, lite här o där, fyllda med vinäger och några droppar diskmedel. När det är tillräckligt svart i skålen spolar jag ut och häller i ny vätska. Och vips ... är det lika många igen. När det började trodde jag det var frukten. Det bekräftades av Britt-Marie som kom in och fick se eländet. Hon berättade att hon varit tvungen ta bort en citron från bänken p g a flugor. I min enfald trodde jag dom skulle hållas i köket. Men inte då. Upptäckte massor i sovrummet på fönstret. I sovrummet finns ingen frukt och inga blommor. Ändå är dom där.

För en timme sedan ställde jag en skål  (med vinäger) på fönsterbrädan  i sovrummet. Nu är det ca 50 svarta prickar i den. Ska nu ut i köket och kolla de tre skålar jag ställde där för ca två timmar sen. Befarar det värsta. Önskar jag hade en burk RADAR som man hade förr, den var verkligen effektiv mot allt smått otyg. Brrr o Morrr.

Sökande

"Släkten är värst" är ett uttryck jag ofta hörde när jag var ung. Jag undrade alltid vad som menades. Nu kom jag att tänka på uttrycket vid mitt letande efter gamla anor. Gamla kyrkböcker är inte alltid så lätta att tyda. Ibland har dom till och med dragit ett streck över namn o datum när någon flyttat. Flyttat Vart? Vem? Jag har nu sysslat med släktforskning till och från i över femton år. OK jag har hittat många - men ändå fattas alltid någon eller datum för flytt eller dödsfall.

Glömmer aldrig när jag för mer än tio år sedan plötsligt stötte på min lärare (jag säger så för hon lärde mig allt jag vet om släktforskning) i affären och utbrister "Nu har jag äntligen fått död på gubben". Jag undrar vad de som hörde detta tänkte...... Till historien hör att den jag talade till hade hjälpt mig med olika förslag på vägar att leta. Hennes förslag och min fantasi ledde mig så småningom till rätt person. Den det gällde var min mormors farfar, född 1787 på Öland död 1845. Det som krånglade till det hela var att det i bok efter bok aldrig stod var han var född. Det löste sig när jag hittade en anteckning om att han kanske haft ett annat efternamn. Han blev föräldrarlös vid 7 års ålder och tog sig ett nytt efternamn när som tonåring gav sig av till fastlandet.

Det här är ett foto på min mormor taget 1891 då hon var nitton år. Snacka om punkfrisyr. Dom kunde redan då. Hon protesterade mot sin familj och gifte sig med "fel" man. Visst är hon stilig! Anna Torborg.

Tid

Tid - vad är det? Ett mänskligt påfund, javisst, men det väsentliga är ju hur vi uppfattar tiden. Sekund, minut, timme, dygn, vecka, år, årtionde.......

Som jag minns min barndom var ju tiden oändlig. Mamma sa att något skulle hända nästa vecka, och jag tyckte det lät som en evighet. Eller när man börja plugget på hösten och hade ett helt läsår framför sig. Evigheter. Och mycket hann man med. Skola, läxor, kompisar. Allt man ville göra - och lite till.

Ungdomstiden med killar, dans och politik och jobb flög ju bara iväg. Plötsligt hade man familj, man barn hus.

Tiden med mina egna barn var ju alltid fylld med göromål. Tiden räckte aldrig till. Men roligt hade vi. Idag när vädret är gråmulet minns jag en sommar som var mycket regnig, då flickorna och jag tillbringade många timmar, ja dagar, med att lägga puzzel. Jag minns inte hur många vi klarade av, men de var stora (ca 1000-bitars). Flickorna var kanske 10-12 år och jag tyckte dom var duktiga. Mitt intresse för pyssel och puzzel har hängt med hela livet.

Nu vid 78 rinner tiden förbi mig. Nu är vi i mitten av augusti, men jag befinner mig mentalt mitt i sommaren. Fattar inte varför. Jag har ingenting att passa, inget speciellt att göra, bara passa på mig själv. Det är nog just detta "ingenting" som komplicerar mitt förhållande till tiden. Förr fanns det alltid en massa "måsten". Nu när jag även lagt av med PROengagemang har jag ingenting att passa. Ingen som behöver mig, min hjälp eller mina åsikter. Egentligen borde jag bara luta mig tillbaka och njuta. Men jag känner mig ju inte helt kass eller borta än.

Hasse o Tage sjöng en gång om att de var passé vid 42, så jag vacklar, är jag passé vid 78 eller........ Neeeeej... jag vägrar.

Sollerön


Denna underbara ö i Siljan. Mikke (min svärson) har ärvt ett hus efter sin far, och där har familjen en underbar reträttplats när Stockholmsivern blir överväldigande. Nu var Carita och Johannes där ensamma en vecka och jag passa på att besöka dem några dagar. Tog tåget till Mora där Carita hämta med bil. Underbart väder. En tripp till badet varje morgon. Ovanligt varmt i vattnet för att vara Siljan, som ju inte är någon liten sjö. En morgon var det 24 grader i vattnet. Jag invaderade den nya lill-stugan. Trots allt skönt med lite avskildhet.

Entesidan

På fredagen besökte vi Alfvéngården där det var friluftkonsert på dagen. En mycket vackert belägen gård vid Dalälvens strand. Hugo Alfvén och hustru Karin byggde den l945. "Musik kring Siljan" på hela veckan, ett mycket trevligt arrangemang. Sång och musik överallt både dagar och kvällar. Nätterna vet jag inget om, men musiker brukar hålla igång länge.                  

Alfvéngården, här på gräset satt vi och lyssnade på musiken.

Apropå musiker så var det flera med på samma tåg som jag reste dit med. Bl a Pierre Ström som satt sätet framför mig tillsammans med en trubadurkollega. De var på väg till Orsa för att spela. Tre andra killar med instrument satt i samma vagn och jag antar att dom också skulle till Orsa.

Fredag kväll drabbades vi av ett oherrans oväder. Åska, blixt och dunder och skyfall. Åskan slog ner bara någon halvmil från oss. Strömavbrott förstås, så vi tillbringade kvällen med diverse spel till skenet av några stearinljus.

Lördag eftermiddag for vi hem lyssnande i bilen på sommarprataren Jonas Jonasson (han som skrev 100åringen som klev ut genom fönstret och försvann), Han pratade lika trevlig som han skriver.
Den boken är ju underbart rolig att läsa.

Röda skynken

Ibland är som om ett rött skynke blockerar tankeverksamheten. Just nu tror ja att min hjärna består av flera skynken. Alla kanske inte är röda, men de blockerar i alla fall mina tankar.
När det gäller bildhantering i datorn är skynket illrött. Jag vet så väl att jag kan och hur jag ska göra... men när jag gör något med bilderna blir det inte som jag vill och tror. Jag är övertyga om att en dag så funkar det bara och jag vet inte vad jag gjort för fel tidigare... men där är jag inte idag.
Skynken av andra färger fladdrar idag. Har fått besked från två kusiner att de drabbats av svåra sjukdomar och måste genomgå jobbiga behandlingar. När jämnåriga släktingar drabbas går hjärnan varmgång. Vem drabbas härnäst? Är det jag? Vid min ålder (snart 78) vet man att tiden kan ta slut när som helst. Det kan den ju hela livet, men när man är yngre känns det inte på samma sätt.
Jag får skärpa mig nu. Bara positiva tankar. Lätt att säga när jag än en gång misslyckade med bilden till mina tankar. En söt liten skäldpadda. Den kanske kommer med någon annan dag.

Försommar

Idag är ju en underbar majdag. Solig och skön. Sitter på min uteplats och läser och löser korsord och bara trivs. Tittar  på de blommor som just nu står som vackrast - den vita löjtnantshjärtat, syrenen som börjat blomma. Och framför allt min röda rhododendron. Den har nu ett fåtal blommor utslagna, men så här såg den ut förra året: